Begravning

Församlingens anställda hjälper att planera och genomföra begravningen. Med prästen går det att samtala, inte bara om begravningen utan också om personen som dött och alla tankar och känslor som dödsfallet väcker. Det går också att anlita en begravningsbyrå att ta hand om en stor del av de praktiska arrangemangen, ifall det känns tungt att göra det själv.

Om du och dina närstående fått i uppgift att ordna en begravning kan ni börja med att kontakta pastorskansliet i den avlidnas församling eller en begravningsbyrå.

Under samtalet går de anhöriga och prästen igenom jordfästningen och planerar programmet så att det känns rätt och följer den avlidnas önskemål.

Alla reagerar på sorgen på sitt eget sätt. Begravningen är ett sätt att sörja, att minnas, att ta avsked, att hedra en människa som stått en nära.

En gravvård, det vill säga ett minnesmärke som placeras vid graven, kan vara en gravsten eller till exempel ett kors eller en skulptur. Den ska utformas med respekt för minnet av den avlidna.

De begravningsplatser som de evangelisk-lutherska församlingarna upprätthåller är allmänna. Alla som bor på en ort har rätt att bli begravda där, oberoende om de hört till kyrkan eller inte.

Om den avlidna gravläggs direkt efter jordfästningen bärs kistan ut under slutmusiken. Bärarna är oftast sex till antalet, det kan vara närstående och vänner som fått uppgiften. Ifall den avlidna kremeras blir kistan efter jordfästningen kvar på sin plats, eller bärs ut till begravningsbilen.

När någon har dött kan de anhöriga be att församlingen ringer i kyrkklockorna för den avlidna. Det här kallas själaringning och är en gammal tradition som kan se olika ut på olika orter. 

Till minnesstunden samlas anhöriga och vänner för att tillsammans komma ihåg personen som dött. Minnesstunden är en privat tillställning som de anhöriga är värdar för. Ofta följer den lokala seder och förstås de önskemål som den avlidna berättat om. Man kan också avstå från att ordna en minnesstund.

Under gudstjänsten söndagen efter jordfästningen nämns den avlidnas namn i församlingens förbön. I en del kyrkor tänds också ett ljus för den avlidna.

Kanske du ännu funderar över något? Kolla då här.