Domsöndagen

Domsöndagen är kyrkoårets sista helg, en dag för uppgörelse under den mörkaste tiden på året. Helgen påminner oss om att den här världen upphör en dag. Vi väntar på Kristi återkomst och den sista domen.

Domsöndagen kallas också för Kristi konungaväldes söndag.Öppna länk i ny flik Bibeln berättar inte allt om domen och världens slut. Vi kan inte veta tiden eller platsen. Den sista dagen samlas alla inför Kristi domstol. En del får evigt liv och en del döms till evigt straff. Straffet är evig separation från Gud.

Domsöndagens bibeltexter handlar om hur Kristus är närvarande som förklädd till vår nästa. Goda gärningar betyder inte att vi blir bättre inför Gud. Det goda ska vi istället göra för våra medmänniskors skull. Vi ansvarar för det vi gör och det vi låter bli att göra.

Pingsten

Pingsten handlar om Gud lovar att alltid vara nära oss. Han är det genom den heliga Anden. Innan Jesus steg upp till himlen på Kristi himmelsfärdsdag lovade han att vara hos oss människor, trots att han är borta. På pingsten firar vi att Gud har gett oss den heliga Anden, hjälparen, som alltid är närvarande i våra liv.

Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. (Apg 2:32)

Händelserna under den första pingsten beskrivs i Apostlagärningarna. Då föll den heliga Anden över apostlarna och de började tala olika främmande språk. Alla människor från olika länder som samlats i Jerusalem fick plötsligt höra det glada buskapet om Jesus på sitt eget språk. Allt som allt tretusen människor döptes under ledning av Petrus. Det här visar att den kristna gemenskapen och det kristna budskapet hör till alla folk.

Pingsten hör tillsammans med påsken och julen till kyrkoårets tre största fester. Pingsten är den sista festen i den femtio dagar långa påsktiden. På pingstdagen börjar kyrkoårets tredje huvudfas.

Till vilken församling hör jag?
 

Självständighetsdagen

Finland blev självständigt den 6 december 1917. Vi firar den nationella helgdagen också i kyrkan och tackar för vårt lands självständighet. På självständighetsdagen minns vi vårt folk och vårt fosterland i bönerna.

Självständighetsdagen är en festdag och den liturgiska färgen är vit. Om dagen råkar infalla den andra adventssöndagen kan man också använda violett eller blått.

På självständighetsdagen går många till kyrkogården, speciellt för att minnas de stupade. På kvällen samlar sändningen från presidentens mottagning folket framför skärmarna.

Två ljus i fönstret

Det är tradition att ställa två ljus på fönsterbrädet från klockan sex till nio på självständighetsdagskvällen. Hur den traditionen har uppkommit är osäkert. Kanske det är två ljus för att självständighetsdagen infaller kring andra advent.

En annan möjlig förklaring till traditionens ursprung är att ljusen kan ha varit ett sätt att förmedla att värvade jägare tryggt kan be om logi. De två ljusen kan också symbolisera hem och fosterland eller stupade och återvända från kriget.

Gud, du som råder över alla folk,
i dag tackar vi dig för det goda land
som du har gett oss.
Tack för att du i din nåd
har lett vårt folk
genom många svårigheter och strider
fram till denna dag.